Grundövningar - Fostran

Grundövningar kallar jag de övningar som jag sedan har nytta av hela resten av hundens liv. Min träning bygger mer eller mindre på att hunden kan dessa grunder. Jag avsätter väldigt lite tid åt specifik träning. Istället tänker jag att hunden lär sig hela tiden. Det innebär att jag tränar den hela tiden. Vare sig jag vill eller inte. Att alltid ha ett öga på hunden är mitt motto. Och alltid godis tillgängligt. På så vis kan jag ta vara på sådant jag gillar när det sker.

Namnträning
Att hunden ska kunna sitt namn är nästan det viktigaste. Dels för att det lägger grunden för en bra inkallning. Dels eftersom jag har flera hundar så måste de veta vem det är som ska känna sig kallad. Träningen börjar så snart jag hämtat valpen och den tar godis ur min hand. Det vill säga inom ett dygn, kanske tidigare. Jag säger valpens namn och ger en godis helt enkelt. Jag väntar inte på någon reaktion från valpen, den vet inte vad den heter än. Det handlar om att betinga en reflex (klassisk betingning: Hunden hör sitt namn och ska lära sig att associera det med godis ur min hand) Jag gör det inne i olika rum och ute. Men bara när valpen inte är upptagen av något spännande. Finns det risk att valpen är mer intresserad av något annat än av godisen är jag tyst. Det finns ingen anledning att lära den att bli tjatad på, eller att ignorera mig. Det brukar inte behövas så många gånger förrän jag ser att valpen åtminstone bryr sig om min röst. Nu börjar jag variera röstläget och gör efterhand övningarna svårare. MEN jag fortsätter länge att göra övningarna i obelastade situationer (när valpen inte är intresserad av något annat). För mig är det viktigt att min röst betyder att livet blir lite bättre, inte att den ska avstå från något spännande.

Social träning
En valps liv är verkligen fullt att främmande, spännande saker! Allt är nytt. Grässtrån, snö, lukter, cyklister, bilar, pinnar, kottar, främmande människor, grus, skräp, kattskit, andra hundar - you name it. Redan innan jag får hem valpen så vet jag att valpens preferenser av mig kommer att kunna delas in i tre kategorier:
1. Sådant jag vill att den ska tycka om
2. Sådant jag tolererar att den ska tycka om
3. Sådant jag inte vill att den ska bry sig om

Sådant jag vill att valpen ska tycka om
Jag är tävlingsmänniska och skaffar hundar för att de ska bli mina tävlingskamrater. Ändå är uppfostran det absolut viktigaste för mig. Jag tävlar kanske maximalt fyrtio dagar på ett år. Jag lever ihop med mina hundar 365 dagar per år. Hundägande är inte roligt för den som ständigt går omkring och är lite irriterad på sin hund. Här är några exempel på saker jag vill att mina hundar ska tycka om
" Komma till mig
" Leka med mig
" Göra saker med mig
" Hålla sig nära mig på skogspromenader
" Vila när vi inte gör saker
" Gå fint i koppel
" Att jag tar i den
" Att jag tar tag i halsbandet

Min uppfostran handlar om att belöna de saker jag gillar för att de ska vara alla tiders kul för mina hundar. Allt jag vill att hunden ska gilla belönar jag. Det ska inte vara svårt för valpen att få belöning. Att titta på mig, att gå vid min sida, att krypa upp i mitt knä, att gå in i buren, sätta på halsbandet, allt lönar sig. För valpen är jag en godismaskin. Det är hur lätt som helst att klå av mig en godis ;-) Och det gäller att hålla koll på mig hela tiden, för man vet aldrig när nästa gotte dyker upp.

Även saker som hunden inte spontant gillar blir roliga när de belönas.

Jag tar i halsbandet och stoppar en godis i munnen på hunden. Jag leker kamplek och puffar på hunden. Lyfter hunden och belönar. Namnleken är ständigt återkommande både ute och inne. Jag släpper inte valpen lös förrän jag ser att den reagerar klockrent på sitt namn även vid störning. Jag tar i tassarna och ger godis. Jag belönar ofta bara att valpen tittar på mig både ute och inne. Jag sätter gränsen själv. Om jag gillar att valpen kommer och puffar på mig när jag läser tidningen så belönar jag det. Om jag vill testa min inkallning så gör jag det inne när valpen håller på med något. Kommer den inte så går jag och hämtar den. Jag tjatar inte! Sedan gör vi om inkallningen med lite mindre störning. Jag gillar att ha hundarna i soffan men om jag inte vill ha dem där så gäller det att belöna när valpen är på golvet.

En valp möter mycket nytt och främmande. Varje gång jag och valpen ser något nytt kör jag in godis i munnen på den. Bilar, cyklister, främmande människor, katter - ja allt, faktiskt. Jag vill betinga reflexen att se något okänt = godis av matte. Jag gör det även om avståndet är stort. Det är inte ens säkert att hunden har sett det okända alla gånger. Men hellre en godis för mycket än en Border collie som jagar bilar : Effekten blir faktiskt att när hunden senare i livet utsätts för nya saker så tar den spontant kontakt med mig. Nya händelser brukar liksom löna sig.

Sådant jag tolererar att hunden tycker om
Alla hundar jag haft har också haft egenheter som jag inte egentligen gillar. Samtidigt irriterar de mig inte tillräckligt för att jag ska ta tag i att träna det. Jag är väl medveten om att det är mitt val och ansvar att jag har tillåtit hunden att utveckla dessa sidor. Om jag vill göra något åt det kan jag förstås göra det vid ett senare skede, men då blir det svårare eftersom jag låtit hunden skaffa sig en vana. Exempel på saker jag tolererar:

" Hoppa när de hälsar
" Äta hästskit
" Bada närhelst de hittar vatten
" Rulla sig (ofta är det bara gräs, men inte alltid)
" Skälla när vi får besök

Sådant jag inte vill att hunden ska tycka om
Exempel på saker jag inte vill att mina hundar ska gilla:
" Bita i mina skor
" Stjäla mat från bordet
" Jaga katter
" Jaga vilt
" Bråka med varandra
" Vakta sin mat eller sina grejer

Nu kommer vi till kärnan. Belöningsbaserad träning är inte tillåtande! Frihet är ett ord jag inte tror på. Mina hundar lever en extremt kontrollerad tillvaro. De får mycket sällan tillgång till något som jag inte vill att de ska ha tillgång till.

Att träna med positiv förstärkning kräver lite förutseende. Vad kan hända härnäst? Hur ska jag hindra att det blir fel? Om jag till exempel går på ett ställe där jag vet att grannens katt brukar hålla till så blir det mer godis till valpen för att den tittar på mig. Även om katten inte är där. Jag vet ju att chansen är stor att den är där, alltså vill jag skapa en situationsbunden god vana: "På den här delen av gatan gäller det verkligen att ha koll på matte". Om katten dyker upp och hunden ignorerar mig så vänder jag helt enkelt bort huvudet på hunden så att den inte kan titta på katten. När hunden är pratbar igen så belönar jag. Pratbar betyder att den är uppmärksam på mig igen. Jag försöker inte locka hunden. Så länge hunden är spänd och fokuserad på katten så är mitt jobb att hindra den från att belöna sig själv genom att titta.

Inomhus har jag alltid valpen i samma rum som jag är själv. Om jag inte kan passa valpen bor den i sin bur. Det betyder att jag måste valpsanera stora delar av huset innan jag tar hem valpen. Lösa sladdar måste tas bort och i varje rum finns också leksaker som är godkända för valpen. Valpar har stort behov att undersöka, tugga och greja. Som god hundägare vill jag förstås tillgodose det behovet. Det behövs inga dyra leksaker. Pappkartonger, toapappersrullar, tidningspapper stoppat i avlagda strumpor brukar höra till favoriterna. En ensam valp kan förstås ha tuggisar. I vår familj stjäls de av de vuxna hundarna. Tuggisarna får den i sin bur (med dörren stängd) för att få behålla den. Ute har jag valpen i koppel eller lina. Om jag kallar och den struntar i mig går jag på kopplet/linan och hämtar den. Jag tjatar inte. Men jag vill att valpen ska inse att det inte är någon idé att försöka strunta i mig. Däremot väljer jag när jag ropar på den och vilken miljö vi vistas i. Jag undviker miljöer med störningar och jag ropar inte på valpen just när den är fullt upptagen med ett extra intressant grässtrå. Det kommer senare. Lös kommer kan hunden vara först när jag litar på att den kommer till mig när jag ropar på den. Om jag trots allt kommer i ett läge när jag inte har kontroll så tjatar jag inte. När min valp är helt uppe i lek med en annan valp så är det ingen idé att ropa på den. Om jag gör det är risken stor att den lär sig att den kan strunta i mig. Alltså leker valp bara med andra hundar som antingen är lydiga eller i inhägnat område.

Självkontroll
Det är viktigt att hunden inser att den har kontroll över tillvaron. Och att den kan påverka mig genom olika beteenden. Bestraffningsträning syftar ofta till att göra hunden passiv och försiktig. Det är också ett beteende - hunden lär sig att kolla av innan den gör något. När jag belöningstränar kommer hunden att kasta sig in i situationer full av självförtroende. Det betyder att jag måste kontrollera hundens val så att den inte ställer till det för sig själv eller andra. Till exempel att hoppa ur bilen.

Alt 1: Låt hunden hoppa ur bilen och skrik åt den om den sticker iväg.
Alt 2: Koppla hunden medan den är kvar i bilen. Om den slänger sig iväg när den hoppar ut så hivar jag helt enkelt tillbaka den in i bilen. Nu gör vi ett nytt försök. Eftersom jag tidigare har belönat hunden både för att bli lyft och för att jag tar i halsbandet så är det ingen positiv bestraffning. Däremot är det en negativ bestraffning - det hunden hoppades på togs ifrån den.

Jag tänker så här: Om hunden gör tokiga saker så är det inte mitt problem. Det är hundens problem. I exemplet ovan "Ooops, jag slängde mig ur bilen och hamnade bums tillbaka igen. Hur ska jag bära mig åt för att få stanna ute?" Eftersom det var jag som hivade hunden tillbaka in i bilen så är det naturligt för hunden att kolla mig lite nästa gång den hoppar ut. Och yes, där kom belöningen :)